k a p u t t b i l

Idag brann det i någon slags kabel i vår bil. Vi hade packat in alla våra grejor och skulle sätta oss när Lars skriker "-Det brinner!". Med rök vällande ut från motorhuven kastar vi ut alla väskor och påsar. En snäll granne kommer nerspringandes med en brandsläckare och en förbipasserande hygglig man ringer brandkåren. Sonen står med uttryckslös blick och dottern gråter. Mitt i allt hinner jag tänka att det är fantastiskt skönt att det inte händer i tät trafik i Kungens Kurva eller i de Småländska skogarna. Nu vilar ett sorts vakuum i familjen och ingen vet liksom vad man ska göra. Lika bra att blogga lite. Tänker att det väldigt ofta är besvär med bilar. Tusenlapparna fladdrar iväg. På något sätt skulle det vara befriande att inte ha någon bil.

Senaste inlägg

Bloggarkiv