m y n o t e v e r y d a y b l o g
Det här är min blogg. Jag kommer skriva inlägg när jag känner för det. Inte varje dag. Små nedslag i vardagen lite då och då. Välkommen!
2019
Så lustigt. När Jill och jag hade fått upp våra respektive verk på Galleri Eklund så upptäckte vi att de passade så bra ihop; dels formmässigt men också titelmässigt. Vi hade inte en tanke på det innan. Här syns min stora "Jazz" bredvid hennes marmorskulptur från Carrara - "Omfamning". Två andra verk som vi har bredvid varandra heter "Contemplating" respektive "Contemplation" och ytterligare två verk som samspelar intill varandra är hennes "Waiting" vid sidan av min "Please wait to be seated".
I kväll (kl 17-19) har jag vernissage på Galleri Eklund på Karlavägen. Är så himla glad att Jill Höjeberg joinar mig med sina taktila verk. Vi samspelar bra. Jill gör skulpturer i alabaster och olika former av marmor. Hon har, förutom i Stockholm, en bostad nere i italienska Carrara där hon letar upp fina bitar till sitt skapande.
Galerie Forsblom visar nu verk av Per Kirkeby (1938-2018) i sina mäktiga rum. Utställningen håller öppet tom den 12 januari. Kirkeby var en av mina första favoritkonstnärer. För många år sedan, vid ett av mina Louisianabesök, såg jag hans jättemålningar och blev tagen. Det kändes som om man kunde stiga in i målningarna. Stark förnimmelse av träd, mossa, rötter, stenar och gräs. Abstrakt och expressivt. På 60-talet utbildade han sig till geolog och det syns i hans formspråk. Spännande att han var så mångfacetterad och rörde sig mellan måleri, teckning, skulptur och arkitektoniska verk. Hans tegelformationer syns på många platser och torg; bl a på Gruvtorget i min hembygd Höganäs, på tågstationen Humlebaek när man stiger av och promenerar mot Louisiana, utanför baksidan av Moderna Muséet i Stockholm etc.
Vernissage på Galleri Eklund på tisdag. Förbereder tavelhängningen. Svartvitt åt höger och färgrikt åt vänster.
Just nu visas verk av Mats Gustafson (Nature, Nudes and Portraits) på CF Hill. Sinnligare konst får man leta efter. Älskar hans akvareller. Han är en sann mästare på att, med bara några penselstreck och svepande handrörelser, få fram precis rätt känsla. En mjuk sten i ett vattenbryn, en ståtlig svan, en kurvig kropp eller formerna av en haute coutureklänning på cat walken. Så bra. Och verken gör sig perfekta i CF Hills vackra lokaler.
Kärt besök från Skåne. Mamma kom upp till Stockholm i novemberrusket några dagar. Förutom lugna stunder vid matbordet gick vi på stan, strosade i mammas barndomshoods i Humlan (och såg fin skulptur av Sean Henry), provade jackor på Uniqlo och besökte slottet och beundrade alla vackra mattor av Märta Måås Fjetterström. Vi fick lära oss att mattorna signerades AB MMF efter hennes död 1941. Innan dess hade de enbart initialerna MMF. Otroligt vävhantverk.
Helt underbar utställning på Liljevalchs nu. Helene Billgren visar verk från 80-talet och framåt. Älskar hennes humor; de mitt-i-prickgjorda kolteckningarna (glöm inte att titta uppåt på de kasserade och ihoptryckta teckningarna i taket) och objekten (kolla in frisyrerna med den röda resp blå Billgrenfamiljen vs kungafamiljen) , de roliga tapeterna och de fantastiska målningarna. Alltid med flickan/kvinnan i centrum. Kommer ihåg när jag lyssnade på en föreläsning hon hade för ett antal år sedan. Så underfundig, allvarsam och kul att lyssna till. Ser fram emot "Äkta Billgrens"; realityserien som kommer visas på tv i vinter!
Det ska byggas ett garage vägg i vägg med min ateljé. En ljudtekniker har varit och mätt nivåerna av buller i rummet. Det såg nästan lite performanceartat och musikaliskt ut när han svepte med mikrofonen över lokalen.
I helgen gick vi och såg del 1 av Tom Böttigers konstsamling på CF Hill. Böttiger är ju en stor konstsamlare och har köpt på sig fantastiska verk under många år. För några år sedan var jag med en liten grupp och fick se hans verk på hans kontor och höra alla anekdoter om dem. Några favoriter är Marie-Louise Ekmans lilla tavla, Michael Johanssons brunröda assemblage och det oöppnade brevet från tingsrätten till Dan Wolgers. Förutom de många fina verken så är lokalerna som CF Hill huserar i otroligt vackra. Efteråt tog vi en spontanlunch på Operabaren och avslutade med en drink på Le Hibou.
Brasserie Godot är en av de mysigaste krogarna i stan. Det serveras franska klassiker gjorda på bästa råvaror och stämningen är intim och vänlig. Interiören är fantastisk och väggarna "befolkas" av tecknade gubbar i enkla svarta linjer på vita olikformade porslinstallrikar. I taket hänger häftiga hålmönstrade lampor. All denna konst, och de tuschillustrerade väggarna i baren, är gjord av Eric Ericsson och vi passade på att köpa med oss en av hans oljelampor när vi var där förra veckan. Snyggare oljelampa finns inte. En annan sak...man måste prova deras sötsyrliga drink - Gin Yang!
Trippelnostalgi på Nationalmuseum. Först gick vi och såg den nya utställningen "1989". Så mycket igenkänning och det är svårt att förstå att det är 30 år sedan Berlinmuren föll. Eller att det var så länge sedan som studenterna i Peking demonstrerade på Himmelska fridens torg. Många starka fotografier och också musikvideor och konst & design från 1989.
Därefter gick vi till möbelutställningen om Finn Juhl (1912-1989). Delar av den danske möbelformgivaren och arkitektens hem i Ordrup utanför Köpenhamn hade lånats in. Juhls möbler är enormt vackra och att dra handen över ett fulländat armstöd är en sann fröjd. Han samarbetade med snickarmästaren Niels Vodder.
Den tredje delen vi såg var retroutställningen med tidslinjen från 1965 och framåt. Allt från Diavoxtelefoner och parkeringsmätare till brödrostar visades. Alla besökare som gled omkring runt montrarna log och kände igen sig.
Så vackert det blivit på nyrenoverade Nationalmuseum. Bakom restaureringen ligger bl a Wingårdhs arkitekter och Erik Wikerstål (skicklig arkitekt som kommer från Viken - min hembygd i Skåne).
Förmiddagen började lugnt med kul samtal om kreativitet. Jag tog en cappuccino och fick den sista croissanten på caféet. De måste vara poppis för 49 st hade tydligen sålts innan jag köpte min. Saturnus golv är så häftigt; gjort av Cilla Ramnek. Hon har också gjort ett pärlplatteverk som hänger på vår köksvägg och som jag gillar skarpt. Tänker alltid på Svampbob Fyrkant när jag tittar på det.
Rätt skodon är det viktigaste för att hitta partykänslan. Mina silvriga sviker inte. Thank you for the music!
Inte ofta jag badar i september i Stockholm. Men efter att ha grundat med en god kaffe ur termos så gick det vägen idag. Nu börjar hösten.
God gårdag. Sista augustidagen för i år och också sista dagen för den här säsongen att besöka Strömterrassen; med den bästa utsikten över stan från Operan.
Läser i AD om Keith Haring (1958-1990). En stor orange muralmålning han gjorde 1986 på en undangömd handbollsplan i Harlem, New York, håller nu på att restaureras med stöd från the Keith Haring Foundation.
Och förra året tog man fram en jättemuralmålning av Haring (utförd 1986 under tiden Haring hade en utställning på Stedelijk Museum) som varit gömd bakom tunga aluminiumpaneler i drygt 30 år. Denna tros vara Haring största verk i Europa. Den kan ses i Amsterdam. Häftigt!
Ett fantastiskt konstmuseum att strosa in i, när man ändå vandrar i Palmas gränder, är Fundación Juan March. Vackra golv och sirlig trappa som leder upp till flera rum fulla av häftiga abstrakta moderna verk; både målningar och skulpturer. Dessutom är det fritt inträde.
Har sett några otroligt bra dokumentärer på sistone. Tre stycken rekommenderar jag särskilt. Flotten - om ett socialt experiment på 70-talet då ett gäng unga vuxna, okända för varandra, skulle segla över Atlanten. Studio 54 - där den spännande historien om världens mest kända nattklubb berättas och man får tillbakablickar och intervjuer med dem som var med när det begav sig. Och The price of everything - som ger inblick i den hetaste konstvärlden bland konstkritiker, samlare och auktionsfolk med ateljébesök hos bl a framgångsrike George Condo (fd assistent till Andy Warhol och kompis med Jean-Michel Basquiat) och den bortglömde 80+aren Harry Poons (samtida med Frank Stella).
Alla tre - väldigt spännande dokumentärer.
Den bästa sommarlektyren; en mix av flärd, fiktion, fakta och verklighetsbaserade berättelser.
Syrrorna och jag överraskade mamma med en natt på ett urcharmigt ställe i Danmark; Helenekilde Badehotel i Tisvildeleje. Bra mix av gäster, skön lunk och underbara omgivningar. Passade på att ta en gruppbild nu när alla, för ovanlighetens skull, var samlade. Vi firade mammas 80 års dag med fantastisk middag på hotellets terrass. Innan dess bubbel och tilltugg med bad på stranden. Mamma drog ut sin säng på altanen och sov under bar himmel. 10 av 10.
"Håll Sverige rent" sitter i vårt DNA; vi som är uppvuxna för några decennier sedan. Dags att köra igång en ny massiv kampanj, kanske...
En snyggare väggklocka än Finn Juhls har jag aldrig sett. För över 70 år sedan ritade Juhl denna på uppdrag till FN-byggnaden i New York. Idag tillverkas den av Architectmade. Så stilig i teak och med aluminiumvisare. Har länge stått på önskelistan.
Snacka om att färg kan göra en på gott humör. Särskilt i de kombinationer som den unge brittiske konstnären Luke Edward Hall mixar. I Stockholm är han nu aktuell med två utställningar; dels en på Svenskt Tenn och dels en på det fina nyöppnade galleriet A3 på Arsenalsgatan 3. Jag älskar hur A3 bangat vita utställningsväggar och istället färgsatt dem i dovt turkost. Hall har skapat verk i keramik, måleri och textil i enkla linjer. Hans verk har drag av både Cocteau och Matisse.
Jag kan inte minnas senast vi hade ett så fint nationaldagsväder som i år. Försommarstockholm - kall öl och mjukglass.
Så många studentkänslor som ryms nedanför en skoltrappa. Glädje, lättnad, förväntan. Allt i en salig mix. Tack för bästa examensvädret!
Och jag kanske lyckades snurra till videoklippet. Oviktigt, en dag som denna i och för sig. Sol på er!
Den lilla blomsterkuben i hörnet Engelbrektsgatan - Karlavägen har återuppstått. De nya ägarna har utökat verksamheten med ett café. Förutom blommor säljs också knalligt gula teburkar med olika portugisiska teer, handkrämer och annat. En skön mix av sydeuropa och Danmark. Innertaket har renoverats och frilagts. Väldigt fint. Och jag gillar att de anammat den gamle ägarens tradition - att skriva dagens namn väl synligt i skylten!
Gott kaffe och smaskiga mackor!
Megagrattis på mors dag önskar vi!
Hjärta x 6...
Sanna, Linta, Hanna, Inga, Malin & Moja
En av galleribesökarna på Konstnärshuset hade så übercoola byxor (spana in mönsterpassningen...) och jag gick fram och pratade med henne. Hon berättade att hon köpt dem för massa år sedan i Spanien. Hon har också en tillhörande kavaj som är numrerad (!!!) men den är hon så rädd om så den vågar hon bara bära ytterst sällan.
Roy Lichtensteins mönster, med sina pratbubblor och serietidningsmotiv, är ju så klassiska för popkonsten. Han både föddes och dog på Manhattan; mitt i det kommersiella meckat, så de massmediala intrycken var ständiga i hans liv. (Bilden på honom lånad från wikipedia).
Vernissage idag på Konstnärshuset. Svenska Konstnärernas Förenings (SKF) vårutställning med tema Årsringar. Parkettgolvet var tillfälligt mönstrat med ringar likt årsringarna i ett träd. Effektfullt! Jag deltar med min "As time goes by" (180x130 cm) i olika träbruna nyanser och ellipsformade färgfält. Min tavla fick en bra placering; i Stora Galleriet. Konstnärshuset är en så vacker byggnad, men lite glömd trots att den ligger mitt i city på Smålandsgatan 7. Fasaden är otrolig (se lånade fasadbilder av SKF).
Längtar ofta hem till Palma. Till vår lilla lägenhet i de mysigaste kvarteren. Utsikt över hustaken mot La Seu och ner mot grannens djungel. På sikt, som gammal och halvskröplig, kanske man är oftare i Palma. Och kanhända hittar man en ateljé att hyra.
"People get ready, there´s a train a comin´
You don´t need no baggage, you just get on board..."
Jag glömmer aldrig när jag såg dokumentären om Eva Cassidy. Hon spelade och sjöng på jazzklubben Blues Alley. Vilken förtrollande röst. Det var 2003 och vi bodde i Köpenhamn.
Men Lars är inte heller dum att lyssna till.
Det här är 100% vår; sparris och vitt vin på Sturehofs uteservering. Inte mycket som klår det.
Bära, bära, bära. Att hålla på med det här innebär ett evigt kånkande. Nu gäller det verkligen att jag tar tag i någon form av träning med ryggstärkande aktivitet.
Jag gillar att gena till Sveavägen genom Brunkebergstunneln. Särskilt bra är det regniga dagar. En bit in i gången hörs suggestiv musik och ofta sitter en man och musicerar på mitten. Ingenjör Knut Lindmark, också känd för Katarinahissen, uppförde tunneln i slutet av 1800-talet och i början kostade det 2 öre att passera.
Igår när jag var på Cervera och handlade så började jag prata med en expedit vid disken. Där låg en trave äggvitetvålar (i en köks- och porslinsbutik...) vid kassan. Hon berättade att utländska turister, främst från asiatiska länder, kommer i horder och köper upp ett helt gäng tvålar. Alltså en riktig hype! Dessa äggvitetvålar (producerade i min gamla hemstad Helsingborg) sägs ge hyn en fantastisk lyster och slätar dessutom ut fina linjer. Jag slog till på en. Ska bli en present till en tvålentusiast.
I kväll blir det samlingsutställning med fem konstnärer på Galleri Eklund. Här hänger en av mina tavlor, "Sand castle", bredvid en underbart taktil marmorskulptur av Jill Höjeberg. Hon kan inte vara med idag för hon är i sin lägenhet i Carrara. Letar förmodligen nya fina marmorbitar!
Finns det någon mer uppiggande färg än orange? Så klart. För någon annan kanske det är gult. Eller grönt. Men på mig i alla fall har orange en omedelbar dragningskraft.
På ateljéväggen hänger en tavla från min tidigare målarstil. Men nu ska det nya in. En expressiv fas följs av en meditativ. Förberedelser inför utställningen på Galleri Eklund nästa vecka.
I över två års tid har jag tänkt att jag måste ta tag i min belysning i ateljén. Storslagna planer över perfekt ljussättning. Har jag äntligen fixat det? Nope, inte ett dugg. Kanske bättre att bara köpa en ny liten lampa då och då. Delmål är ju inte heller dumma.
I över 20 år har Lin Utzon (1946-), dotter till Sydney-Operahus-Jörn, skapat sina keramiska verk på Mallorca. Jag har sett hennes fantastiska ateljé, som ligger i närheten av Santanyi, i olika tidskrifter och det hade varit så kul att få åka och se den IRL. Vet inte om det är möjligt. Hursomhelst, vid entrén till restaurangen Fera såg vi nyligen ett av hennes fina verk. Profilbilden på henne har jag lånat från nätet.
Tulpaner i Humlan. Körsbärsblomning i Stureparken. Knalliga buketter på Ulriksdal. Sköna maj välkommen!
Vi spontanköpte en tumme idag. En replika av Césars tumme. Jag fick sådana nostalgivibbar (se den svartvita bilden) från alla besök som liten, och vidare genom livet, på Louisiana i Humlebaek. Den måste vi ha! Nu tronar den på golvet i vardagsrummet.
César Baldaccini (1921-1998), född i Italien, men ansedd som fransk, var skulptör som blev känd för sin skrotkonst. Han var kompis med Arman, Yves Klein och Tingueli som tillsammans formade gruppen Nouveaux Réalistes.
