m y n o t e v e r y d a y b l o g
Det här är min blogg. Jag kommer skriva inlägg när jag känner för det. Inte varje dag. Små nedslag i vardagen lite då och då. Välkommen!
2019
En snyggare väggklocka än Finn Juhls har jag aldrig sett. För över 70 år sedan ritade Juhl denna på uppdrag till FN-byggnaden i New York. Idag tillverkas den av Architectmade. Så stilig i teak och med aluminiumvisare. Har länge stått på önskelistan.
Snacka om att färg kan göra en på gott humör. Särskilt i de kombinationer som den unge brittiske konstnären Luke Edward Hall mixar. I Stockholm är han nu aktuell med två utställningar; dels en på Svenskt Tenn och dels en på det fina nyöppnade galleriet A3 på Arsenalsgatan 3. Jag älskar hur A3 bangat vita utställningsväggar och istället färgsatt dem i dovt turkost. Hall har skapat verk i keramik, måleri och textil i enkla linjer. Hans verk har drag av både Cocteau och Matisse.
Jag kan inte minnas senast vi hade ett så fint nationaldagsväder som i år. Försommarstockholm - kall öl och mjukglass.
Så många studentkänslor som ryms nedanför en skoltrappa. Glädje, lättnad, förväntan. Allt i en salig mix. Tack för bästa examensvädret!
Och jag kanske lyckades snurra till videoklippet. Oviktigt, en dag som denna i och för sig. Sol på er!
Den lilla blomsterkuben i hörnet Engelbrektsgatan - Karlavägen har återuppstått. De nya ägarna har utökat verksamheten med ett café. Förutom blommor säljs också knalligt gula teburkar med olika portugisiska teer, handkrämer och annat. En skön mix av sydeuropa och Danmark. Innertaket har renoverats och frilagts. Väldigt fint. Och jag gillar att de anammat den gamle ägarens tradition - att skriva dagens namn väl synligt i skylten!
Gott kaffe och smaskiga mackor!
Megagrattis på mors dag önskar vi!
Hjärta x 6...
Sanna, Linta, Hanna, Inga, Malin & Moja
En av galleribesökarna på Konstnärshuset hade så übercoola byxor (spana in mönsterpassningen...) och jag gick fram och pratade med henne. Hon berättade att hon köpt dem för massa år sedan i Spanien. Hon har också en tillhörande kavaj som är numrerad (!!!) men den är hon så rädd om så den vågar hon bara bära ytterst sällan.
Roy Lichtensteins mönster, med sina pratbubblor och serietidningsmotiv, är ju så klassiska för popkonsten. Han både föddes och dog på Manhattan; mitt i det kommersiella meckat, så de massmediala intrycken var ständiga i hans liv. (Bilden på honom lånad från wikipedia).
Vernissage idag på Konstnärshuset. Svenska Konstnärernas Förenings (SKF) vårutställning med tema Årsringar. Parkettgolvet var tillfälligt mönstrat med ringar likt årsringarna i ett träd. Effektfullt! Jag deltar med min "As time goes by" (180x130 cm) i olika träbruna nyanser och ellipsformade färgfält. Min tavla fick en bra placering; i Stora Galleriet. Konstnärshuset är en så vacker byggnad, men lite glömd trots att den ligger mitt i city på Smålandsgatan 7. Fasaden är otrolig (se lånade fasadbilder av SKF).
Längtar ofta hem till Palma. Till vår lilla lägenhet i de mysigaste kvarteren. Utsikt över hustaken mot La Seu och ner mot grannens djungel. På sikt, som gammal och halvskröplig, kanske man är oftare i Palma. Och kanhända hittar man en ateljé att hyra.
"People get ready, there´s a train a comin´
You don´t need no baggage, you just get on board..."
Jag glömmer aldrig när jag såg dokumentären om Eva Cassidy. Hon spelade och sjöng på jazzklubben Blues Alley. Vilken förtrollande röst. Det var 2003 och vi bodde i Köpenhamn.
Men Lars är inte heller dum att lyssna till.
Det här är 100% vår; sparris och vitt vin på Sturehofs uteservering. Inte mycket som klår det.
Bära, bära, bära. Att hålla på med det här innebär ett evigt kånkande. Nu gäller det verkligen att jag tar tag i någon form av träning med ryggstärkande aktivitet.
Jag gillar att gena till Sveavägen genom Brunkebergstunneln. Särskilt bra är det regniga dagar. En bit in i gången hörs suggestiv musik och ofta sitter en man och musicerar på mitten. Ingenjör Knut Lindmark, också känd för Katarinahissen, uppförde tunneln i slutet av 1800-talet och i början kostade det 2 öre att passera.
Igår när jag var på Cervera och handlade så började jag prata med en expedit vid disken. Där låg en trave äggvitetvålar (i en köks- och porslinsbutik...) vid kassan. Hon berättade att utländska turister, främst från asiatiska länder, kommer i horder och köper upp ett helt gäng tvålar. Alltså en riktig hype! Dessa äggvitetvålar (producerade i min gamla hemstad Helsingborg) sägs ge hyn en fantastisk lyster och slätar dessutom ut fina linjer. Jag slog till på en. Ska bli en present till en tvålentusiast.
I kväll blir det samlingsutställning med fem konstnärer på Galleri Eklund. Här hänger en av mina tavlor, "Sand castle", bredvid en underbart taktil marmorskulptur av Jill Höjeberg. Hon kan inte vara med idag för hon är i sin lägenhet i Carrara. Letar förmodligen nya fina marmorbitar!
Finns det någon mer uppiggande färg än orange? Så klart. För någon annan kanske det är gult. Eller grönt. Men på mig i alla fall har orange en omedelbar dragningskraft.
På ateljéväggen hänger en tavla från min tidigare målarstil. Men nu ska det nya in. En expressiv fas följs av en meditativ. Förberedelser inför utställningen på Galleri Eklund nästa vecka.
Så märkligt. Nu på morgonen, efter att ha läst om Banksy i tidningen, gick jag in på Banksys egen sajt och scrollade igenom hans bilder. Såg då bl a bilden med sprayade texten om global warming...och i samma stund plingar telefonen till med en nyhetsflash om några aktivister från Greenpeace som klottrat på riksdagshuset nu på morgonen. Det kan inte ha varit mer än 1 minut mellan...
I över två års tid har jag tänkt att jag måste ta tag i min belysning i ateljén. Storslagna planer över perfekt ljussättning. Har jag äntligen fixat det? Nope, inte ett dugg. Kanske bättre att bara köpa en ny liten lampa då och då. Delmål är ju inte heller dumma.
I över 20 år har Lin Utzon (1946-), dotter till Sydney-Operahus-Jörn, skapat sina keramiska verk på Mallorca. Jag har sett hennes fantastiska ateljé, som ligger i närheten av Santanyi, i olika tidskrifter och det hade varit så kul att få åka och se den IRL. Vet inte om det är möjligt. Hursomhelst, vid entrén till restaurangen Fera såg vi nyligen ett av hennes fina verk. Profilbilden på henne har jag lånat från nätet.
Tulpaner i Humlan. Körsbärsblomning i Stureparken. Knalliga buketter på Ulriksdal. Sköna maj välkommen!
Vi spontanköpte en tumme idag. En replika av Césars tumme. Jag fick sådana nostalgivibbar (se den svartvita bilden) från alla besök som liten, och vidare genom livet, på Louisiana i Humlebaek. Den måste vi ha! Nu tronar den på golvet i vardagsrummet.
César Baldaccini (1921-1998), född i Italien, men ansedd som fransk, var skulptör som blev känd för sin skrotkonst. Han var kompis med Arman, Yves Klein och Tingueli som tillsammans formade gruppen Nouveaux Réalistes.
Läser i Architectural Digest att Christo planerar svepa in Triumfbågen i tyg. Tänk att få se det! I över 60 år har Christo och hans livskamrat och äkta hälft Jeanne-Claude gjort storslagna verk i offentlig miljö. Nu när hans fru är död så gör han det här på egen hand (om man nu kan kalla det egen med tanke på alla de assistenter som kommer krävas..). När man ser renderingen av projektet i AD så ser det fantastiskt ut. Installationen kommer bara vara möjlig att se under 14 dagar, från den 6-19 April 2020. Redan 1962 skissade duon på L´Arc de Triomphe Wrapped. 1985 svepte de in Pont-Neuf i tyg; vilket tydligen tog 10 år av administrativt arbete att få godkänt. Lyllos den som får uppleva detta nästa vår! Kanske något att önska sig i julklapp eller födelsedagspresent av Lars.
Mor- & dotterdag på Artipelag. Vilken fantastisk utställning - "Margiela - Åren med Hermès"! Nästan helt tomt på besökare och vi fick i princip en privatvisning av en superduktig guide (Carolina). Dagen till ära hade jag mina Tabi på mig. Pedagogiskt upplagd visning med orange bakgrund för de år då Martin Margiela arbetade åt Hermès och vit bakgrund från hans historia under eget märke. Bland de vackraste utställningar jag sett. Kul att se hans originalTabis - bl a med en spritpennehälsning från J P Gaultier som gett honom jobbet! Efteråt Hermèsbakelse i caféet.
I mitt förra inlägg skrev jag om Karl Ove Knausgård. I hans anförande igår talade han om författare som inspirerat honom och nämnde då bl a Tomas Tranströmer. Man förstår att han gillar Tranströmers texter för Knausgård skriver enkelt, rakt på sak och totalt okomplicerat. Jag har ibland svårt för poesi men Tranströmers dikter är så enkla och direkta. Häromdagen lade jag bud på ett litet verk av Nils Gunnar Zander i vilket han tryckt en dikt av TT på lumppapper. Så fin. Hämtade den idag på Auktionsverket.
"Ett par trollsländor
fasthakade i varann
svirrade förbi". TT
Väldigt sen på bollen...läser jag nu Karl Ove Knausgårds Min kamp. Del I är snart avslutad och jag är glad över att jag började denna läsresa. Vilka otroliga detaljbeskrivningar av livets vardagligheter! Återstående 5 delar ska både Lars och jag plöja. I går kväll var vi på Svenska Akademien, i den pampiga börssalen, vid utdelandet av deras Nordiska Pris som i år gick till K O Knausgård. Priset är det största, efter Nobelpriset i litteratur, och summan är på 400.000 SEK. Salen var proppfull och intresset var stort för att lyssna på hans anförande. Innan dess höll ständige sekreteraren Anders Olsson ett välkomsttal och därefter talade både Per Wästberg och Kristina Lugn. Alla fyra var otroligt härliga att lyssna till. Efter priskvällen flanerade Lars och jag ned för slottsbacken, över Blasieholmen och vidare i riktning mot Dramaten där vi, vid sidan, slank in på en spontantoast Skagen och ett glas Sancerre i baren på Teatergrillen. Perfa.
Nu håller jag på med en serie tavlor som inte är ämnade för något speciellt. Inte stressad. Skönt med lite meditativt målande. Dessa två är nya. Redan sålda. Bra känsla.
Nyligen var familjen i Hong Kong. Vi ville bl a besöka det moderna muséet M+ i West Kowloon Cultural District. The Art Park är mest en enda stor byggarbetsplats och muséet, som ritats av Herzog & de Meuron, planeras stå helt färdigt 2019/2020. En sidopaviljong var dock öppen. Fram till i april kan man se verk av Noguchi i M+ Pavilion.
Isamu Noguchi (1904-1998) var en japansk-amerikansk konstnär, landskapsarkitekt och möbelformgivare. Han har bl a jobbat som assistent åt den fantastiske skulptören Constantin Brancusi i Paris. Hans soffbord och rislampor är vida kända. Jag tycker mycket om hans minimalistiska tuschteckningar också.
Två nya tavlor uppsatta på Galleri Eklund på Karlavägen. 130x130 cm och nya fina träramar; "True" och "Take care".
